Myter

Klicka på en myt för att läsa mer

Allmänt
En katt klarar sig alltid även om man släpper ut den i det vilda.
Katter har nio liv.
En katt landar alltid på fötterna.
Katter hotar småfågelstammen.
Katter avskyr vatten.
Katter mår dåligt av att gå i sele.
Katter och hundar går inte ihop.
Katter sprider sjukdomar.
Beteende
Katter är lömska och oberäkneliga och kan rivas och bitas utan förvarning.
Katter är självständiga djur som inte behöver sällskap, helst håller sig undan och klara sig utmärkt i det vilda för att de har en slags "vildgen"
Katter går inte att uppfostra.
Den bästa leksaken för en katt är ett garnnystan.
Katter går inte ihop med barn.
Innekatten
Innekatter är djurplågeri.
Katter är ensamdjur som absolut inte vill ha någon kattkompis.
Fortplantning
Honkatter mår bäst av att få en kull ungar innan de kastreras.
Katter löper bara i mars.
Hankatter dödar kattungar.
En katt mår dåligt av att bli kastrerad.
Kattungar är färdiga att lämna mamman vid åtta veckors ålder.
Mat
Fisk är bra kattföda.
Katter kan äta lite vad som helst.
Katter "känner på sig" vad som är giftigt, t ex växter.
Raser
Raskatter och Huskatter är helt olika arter som också har olika behov och ska behandlas olika.
Perserkatten är en soffliggar-ras som inte behöver någon aktivering

Allmänt

Myt: En katt klarar sig alltid även om man släpper ut den i det fria.

- Många tror att katter klarar sig själva om man släpper ut dem, vilket förmodligen är en av anledningarna att så många katter överges varje år och blir hemlösa. Trots att en katt kanske har tjock päls och en bra jaktinstinkt är detta inte tillräckligt för att den ska klara en svensk vinter. De katter vi idag har som husdjur kommer från varmare breddgrader och är därför inte anpassade för att leva ute i ett svenskt klimat.

Myt: Katter har nio liv

- Katter klarar sig inte alltid, särskilt svårt har de att klara av alla de ”nya” faror som det moderna samhället utsätter dem för. Även vilda djur, elaka människor och kattens egen nyfikenhet kan vara farliga för katten.

Myt: En katt landar alltid på fötterna.

- De flesta katter gör det vid lägre fall, men det beror dels på katten och dels på hur högt fallet är. Av de katter som kommer in akut till veterinär efter en olycka har de allra flesta ramlat ner från en balkong. Därför bör du näta in din balkong eller endast låta katten vara där under uppsikt.

Myt: Katter hotar småfågelstammen.

- Att vissa katter jagar och dödar fåglar är förvisso sant men de står bara för en liten del av den totala mängd småfåglar som dör varje år. Något hot mot någon småfågelarts överlevnad är de inte.

Myt: Katter avskyr att bada.

- Det är väldigt individuellt. Vissa katter avskyr vatten medan andra gärna tar sig en morgondusch tillsammans med matte eller husse. Som med så mycket annat är det en vanesak och en katt som är van att bli badad från det att den är kattunge lär inte ogilla vatten, men det betyder förstås inte att den uppskattar plötsliga vattenstänk.

Myt: Katter mår dåligt av att gå i sele.

- Det går att vänja många katter vid att gå ut i sele. Det går dock inte att bestämma vart katten skall gå som man kan göra med en hund.

Myt: Katter och hundar går inte ihop.

- Hundar och katter som vänjs vid varandra som små brukar gå utmärkt ihop och kan bli riktigt bra vänner. Det är dock lättare att introducera en hundvalp om man redan har en vuxen katt än tvärtom.

Myt: Katter sprider sjukdomar.

- En av de vanligaste orsakerna till bristande grannsämja är utegående katter som gör sina behov i sandlådor eller rabatter. Visst är det otrevligt att hitta kattbajs där små barn leker men hälsoriskerna är väldigt små för alla utom gravida kvinnor.

Beteende

Myt: Katter är lömska och oberäkneliga och kan rivas och bitas utan förvarning.

- Det kan verka så om man inte är van vid att umgås med katter och känner till hur deras kroppsspråk fungerar. Katter kommunicerar ofta på ett subtilt sätt vilket gör att det kan vara svårt för människor att uppfatta vad katten ”säger”. Många människor struntar också i kattens varningssignaler och blir sedan chockade när katten attackerar dem, till synes utan anledning.

- Att katter rivs och bits beror ofta på att den inte är tillfreds med den situation den befinner sig i. Genom att behandla katten med respekt och lyssna på kattens egna signaler så märker du när katten är på väg att klösas eller bitas.

Myt: Katter är självständiga djur som inte behöver sällskap och klarar sig utmärkt i det vilda.

- Katten är domesticerad och behåller sitt kattungebeteende hela sitt liv. Vilket innebär att de uppskattar sällskap från både människor och andra djur.

Myt: Katter går inte att uppfostra.

- Vid kattuppfostran är det mer effektivt med belöningar än bestraffningar. Ignorera katten när den gör fel och uppmuntra den när den gör rätt. Glöm inte heller att vara konsekvent.

Myt: Den bästa leksaken för en katt är ett garnnystan.

- Det är stor risk att en katt som leker med garnnystan också sväljer garn, och detta garn kan fastna i tarmsystemet och orsaka problem som i värsta fall kräver en akut operation. Risken är även påtaglig att katten snurrar in sig i garnet och stryper blodtillförseln till en eller flera kroppsdelar. Lek med garn och andra trådar bör därför endast ske under uppsikt!

Myt: Katter går inte ihop med barn.

- Det är fortfarande relativt vanligt att familjer som väntar barn gör sig av med sin katt. Vissa tror att det finns en risk att katten kväver barnet genom att ligga på det, andra är rädda för att barnet skall bli allergiskt av att växa upp med en katt. Det råder stor oenighet om huruvida det sistnämnda är sant.

Innekatten

Myt: Innekatter är djurplågeri.

- En katt som går ensam i en lägenhet hela dagarna har inget särskilt roligt liv. Det går dock går utmärkt att ha katter enbart inomhus om man som ägare kompenserar för den motion, det jakt, klös- och klätterbeteende som katten annars skulle ha fått utlopp för. Av denna anledning mår de flesta innekatter också bra av att få en kattkompis.

Myt: Katter är ensamdjur som absolut inte vill ha några kattkompisar.

- Innekatter men även utekatter trivs bra med att ha kattkompisar. I själva verket trivs de flesta bäst med kattkompis. Studier av exempelvis grupper med ladugårdskatter visar att katten faktiskt kan anpassa sig och likt sina släktingar lejonen leva och fungera bra i grupp. Självklart finns det också enstaka katter som trivs bäst som ensamkatter, även bland innekatter.

Fortplantning

Myt: Honkatter mår bäst av att få en kull ungar innan de kastreras.

- Det finns ingenting som tyder på att det skulle vara så. Kattjouren rekomenderar att inte kastrera varken hanar eller honor före könsmognaden. Läs mer på sidan Kastrera din katt

Myt: Honkatter löper bara i mars.

-Honkatter löper året runt. Hur ofta de löper varierar. En del löper så ofta som en gång per månad, andra 1-2 gånger om år.

Myt: Hankatter dödar kattungar.

- Vissa fertila hankatter, inte alla, dödar kattungar som de inte själva är far till. Kastrerade hankatter är däremot helt utmärkta som ”extramammor” till kattungar.

Myt: Katter mår dåligt av att bli kastrerade.

-I kattens fall kan faktiskt vara en befrielse att slippa sexualdriften som medför mycket frustration, särskilt om den inte kan få utlopp för den. Löpande katthonor kan bli så frustrerade att de bokstavligt talat klättrar på väggarna, jamar dygnet runt och kissar överallt om de inte får bli betäckta. Honkatter drabbas ibland av livmoderinflammationer och juvertumörer, i synnerhet vid långvarig användning av p-piller. Vid kastrering minskar risken för juvertumörer, medan risken för livmoderinflammation- och cancer försvinner helt. Okastrerade hankatter som går utomhus måste hela tiden försvara sitt revir och ge sig ut på färder för att slåss om honor vilket leder till att de löper betydligt högre risk att skadas och dö i förtid än kastrerade hanar. Hankatter som inte är kastrerade tenderar även de att skvätta urin. Se även faktasidan Kastrera din katt

Myt: Kattungar är färdiga att lämna mamman vid åtta veckors ålder.

- För en kattunges utveckling och mognad är perioden mellan vecka 8 och 12 väldigt viktig. Läs mer på faktasidan Flytta först vid 12 veckor

Mat

Myt: Fisk är bra kattföda.

- Fisk i stora mängder är inte bra för katter. Det beror dels på att rovfiskar, såsom tonfisk, innehåller höga halter av tungmetaller som är farligt för en liten kattkropp, och dels att fisk i sig har ett mineralvärde som är för högt för katter och kan leda till att de får struvit (kristaller i urinen). Rå fisk är särskilt dåligt eftersom den hämmar upptaget av en b-vitamin (thiamin) vilket på sikt i värsta fall kan leda till hjärtsjukdom och förlamning. Dessutom har rå fisk sannolikt med sig parasiter såsom bandmask. Vidare innehåller fiskkött för lite E-vitamin i förhållande till mängden fleromättade fettsyror. Ger man mycket fisk kan detta medföra att katten drabbas av pansteatit som är en inflammation i fettvävnaden som gör att underhudsfettet klumpar ihop sig och förstörs. Fiskprotein är också en vanlig allergen för katter med födoämnesallergi.

Myt: Katter kan äta lite vad som helst.

- Katter är köttätare och mår bäst av en kost som till största del består av kött. De har svårt att ta upp näring från vegetabilier. Katter till exempel inte leva på hundmat eftersom katter och hundar har olika näringsbehov. Hundmat saknar exempelvis det för katter nödvändiga ämnet taurin, så en diet på hundfoder kan göra katten blind.

Myt: Katter "känner på sig" vad som är giftigt, t ex växter.

- Katter har inget extra sinne för sådant. Katter äter det de tycker luktar gott, oavsett om det är nyttigt eller livsfarligt.

Raser

Myt: Raskatter och Huskatter är helt olika arter som har olika behov och ska behandlas olika.

- Raskatter och huskatter är exakt samma art med i stort sett samma behov och bör behandlas lika. Både huskatter och raskatter bör stanna hos sin mamma till de är 12 veckor gamla. De kan båda ha genetiska problem och hur robust eller vek en katt är har mycket lite med om den är ras- eller huskatt att göra. Både raskatter och huskatter kan bli utmärkta innekatter och vissa individer i båda läger kan må bättre som utegående.

Myt: Perserkatten är en soffliggar-ras som inte behöver någon aktivering

- Persern är en lugn ras som kräver lika mycket stimulans och aktivering som andra katter. Behandlar du den som en prydnadssak kommer den att bli inåtvänd, opersonlig och tappa gnistan, men ger du persern den uppmärksamhet och stimulans som den behöver blir den lika livfull som vilken katt som helst!

bottom