Solskenshistorier

Har du en solskenshistoria du vill publicera här? Skicka ett mail till webb@kattjouren.nu

Saga

Detta är en liten berättelse om en adopterad honkatt från Kattjouren. Jag läste om henne på Kattjourens hemsida och kände att jag ville hjälpa henne så att en dag i januari 2009 fick jag hem henne till vår familj som består av två vuxna + hundar och katter. Har hjälpt och tagit hand om flera katter under årens lopp men aldrig någon så rädd som Saga.

Direkt hon kom in for hon in under en soffa. Tänkte det var ok men när hon inte synts till på tre dagar tyckte jag det fick räcka och tog fram en sopkvast och sopade ut henne. Hon hamnade i ett litet rum som jag tyckte hon kunde stanna i ett tag.

Veckorna gick och hon bara satt still hela dagarna och ibland besökte hon toalådan i smyg. Varje gång jag kom nära väste och fräste hon åt mig och jag vågade faktiskt inte gå för nära.

Ringde kattjouren och frågade om hjälp. Läste stödhemsreportage och förstod att det enda man kunde göra var att vänta.

Sagt och gjort. En dag fick det vara nog tyckte jag och tog på mig tjocka vinterparkasen + skinnhandskar och styrde mina steg mot Saga. Sträckte fram handen över ryggen och nuddade försiktigt, hon var kvar i samma position, lugnt och fint. Detta upprepade jag lite då och då några dagar, sedan fick jag klappa utan handskar. Det viktiga var att hon alltid får lukta på mina fingrar först, lugnt och sansat.
Fick också lyfta lite......
krama lite......

En dag "pratade" hon med mig när jag kom in och DÅ förstod jag att jag hade vunnit hennes förtroende.

Nu kramas vi flera gånger om dagen. Jag har klippt hennes klor, borstat henne, burit in henne i transportburen och kört henne till veterinären för kastrering, öronmärkning och vaccinering.

Hon börjar bli en avslappnad glad katt som gärna vänslas med de andra djuren när de kommer in till henne och ibland ser jag henne i köket en stund. Detta tog fyra månader att komma så här långt men det är värt varenda dag av tålamod.

Jag älskar Saga!

Oggi

Det första klara minnet jag har av Oggi var att han blev över när de otaliga katterna från ett samlarhem i Trelleborg skulle transporteras ut runt Skåne. Klockan var halv tolv på natten och Oggi skulle utanför Malmö. Det gick ju inte och därför fick han på nåder sova över på min toalett till mina tre andra katters förtjusning/förtvivlan.

Dagen efter kom han till sin nya ägare, allt verkade bra tills ägaren ringde mig och krävde att vi skulle ta tillbaka katten. Den ack så snuvige lille Oggi hade av en dum veterinär fått vaccination mot snuva, vilket gjorde honom jättemycket mer sjuk. Så han fick komma tillbaka till mig. I flera veckor ockuperade han mitt sovrum för att behandlas mot kattsnuvan, medan jag, tre katter och för tillfället inneboende kompis kamperade i det överblivna rummet. Han var så kärlekstörstande att han satt fast på mig så fort jag kom in i rummet. Efter denna tid fick han möta mina katter, tycke uppstod och Oggi blev kvar.

Han hade avancerad tandköttsinflammation vilket till slut ledde till att han fick operera bort alla sina tänder. Lyckligare katt har jag sällan sett. Han äter torrfoder och slåss järnet med sina kattkompisar, och det är den typen av katt han är!

Plutten och Raffy
Plutten

Plutten föddes på en smutsig gård hos en psykiskt sjuk kattsamlare någonstans i södra Sverige. På samma yta trängdes ca 40 andra katter. När Kattjouren tillsammans med traktens veterinär grep in och tog flera av katterna med sig därifrån, hade Plutten utvecklat en svår lunginflammation, som det krävdes två antibiotikakurer för att bota.

Efter att ha bott en kortare tid i ett par olika jourhem, kom han äntligen hem till mig, ett halvår gammal, i januari, 2006. Då hade lunginflammationen gett med sig, men Plutten var fortfarande mycket förkyld och ansträngd i luftrören, och dessutom var han full av mask. Det tog dock inte lång tid för oss att bli bästa vänner, och Plutten piggnade snart till. Han har alltid varit en tillgiven och lekfull liten kille. Ett av hans första jourhem har berättat att t.o.m. när han var så sjuk, var han ändå alltid ”en glad och rolig liten krabat.”

Nu, ett år senare, är Plutten en stor och stark katt som strålar av hälsa och välbefinnande. Han är trygg, glad, nyfiken och lekfull, och börjar varje dag med en obligatorisk kelstund i sängen hos sin yrvakna matte. Sedan hoppar han ner och gosar med och tvättar lite på sin nya lillasyster, Raffy.

Raffy

Raffy föddes på en bondgård i södra Sverige sommaren 2006. Några danska semesterfirare tiggde henne till sig, och tog hand om henne några veckor. Sedan var det dags att åka hem till Danmark, och då satte man helt sonika ut lilla Raffy på landsvägen och lämnade henne för gott. En familj i trakten lät den lilla kattungen bo i ett mörkt, kallt skjul, och gav henne därmed tak över huvudet och mat, men ingen värme och kärlek. Som tur var fick familjens granne nys om detta, och tog hem henne till sig. Men eftersom hans egen katt inte var intresserad av någon rumskompis, kontaktade mannen Kattjouren. Och Raffy hamnade hos mig och Plutten.

Bara ett par månader senare har Raffy växt, och pälsen har växt och blivit blank och fin. Hon är full av energi och påhitt, och pratar mycket med både Plutten och med sin nya matte. Men bäst av allt: Plutten och Raffy är varandras bästa vänner! De leker tillsamans, jagar varandra, brottas, och spanar på konstiga människor tillsammans i fönsterkarmen. De sover bredvid eller ovanpå varandra, och tvättar varandra ofta och noga.

Jag är Kattjouren evigt tacksam för mina älskade små änglar!

Ceasar är hemma igen!

Ni vet- katten som åkte lastbil från Björklinge till Boländerna i Uppsala 3/5.

Efter två veckors letande, både dag och natt, ca 300 lappar över stan så kom äntligen samtalet jag hoppats på. Eventuellt var det han som hade sällskapat med ägare på koloniområdet i Tunabackar.

Jag for dit och där var han, antagligen på väg hem! Han var tovig, mager och full med fästingar men glad och pigg trots strapatserna. Han har överlevt en nästan tre mil lång färd på lastbil och dessutom promenerat genom hela stan. Fascinerande vilka överlevare det finns!

Jag vill genom detta berätta slutet på historien eftersom man i svåra situationer upptäcker hur hjälpsamma, engagerade och empatiska så många människor blir, även fast det handlar om helt främmande personer. Jag känner en stor trygghet i att få uppleva att vi människor, i detta sönderstressade samhälle ändå tar sig tid att hjälpa andra!

Det finns inte ord som beskriver tillräckligt hur tacksam jag är.

Stora kramar Catarina och Ceasar
Ps. Ge inte upp, ni som förlorat era katter! Ds.

Från en kall källare till ett kärleksfullt hem

I början av november 2004 får ett av Kattjourens akuthem hem en kattmamma i chocktillstånd och hennes 5 små ungar. Mamman som första tiden verkar vara skräckslagen ligger i sitt eget kiss och stirrar tomt ut i luften och måste tvångsmatas. Kattungarna matas också för de har svårt att få di av sin mamma.

Mamman piggnar så småningom till men är fortfarande skygg för människor. 4 ungar adopteras till nya hem (som alla hört av sig och är väldigt glada för sina nya familjemedlemmar) och en kattunge behålls av akuthemmet. Mamman, som kallas Lussekatten, kastreras och sätts ut på annons. Då hon är skygg blir hon kvar ett tag hos akuthemmet men en dag så dyker ett hem upp som adopterar Lussekatten.

Hon flyttar till en idyll i ett hus där hon får gå ut och in som hon vill. Hon får bo med kattkompisen Boris och förtroende för människor ökar hela tiden. Plötsligt är hon en nyfiken katt som exempelvis kräver att badrumsdörren öppnas så hon blir insläppt om hon sett någon av matte eller husse gå in där. Väl inne undersöks allt och hon står och krummar på ryggen och sträcker upp svansen. Det är som att hon glömmer bort att vara försiktig. Det verkar ändå som att nyfikenheten och leklusten tar över mer och mer. Tillfällena kommer tätare och hon lämnar allt oftare den gröna fåtölj som hon valt som sovplats.

Hittad i en trappuppgång

Ett förtvivlat par kontakta kattjouren hösten 2005 och berätta att de hittat 3 katter i en bur i deras trappuppgång. De tog in katterna och hade dem i sitt badrum då de pga andra djur inte kunde ha dem i lägenheten. Katterna var väldigt undernärda och törstade efter kärlek.

Kattjouren placerade de tre i vars sitt akuthem och alla tre fick så småningom permanenta hem. Jansson, på bilden, hade lite lustiga toalettvanor i början som att bajsa på golvet. När han flyttat till sitt permanenta hem och äntligen börjat känna sig trygg slutade han med den ovanan efter ett tag och inga olyckor har skett sen dess. Nu lever han lyckligt ihop med sin kattkompis Måns (också från kattjouren) och dom får springa fritt i skogen i mattes stuga på helgerna.

Alice

I december 2004 bestämde vi oss för att prova att skaffa katt. Jag har varit lite allergisk men har alltid drömt om en liten söt pälsboll på fyra ben. Mellan jul och nyår hämtade vi en liten svart och vit kattunge på fyra månader i Marieholm. Vi hade hittat det på Kattjourens hemsida, fyra små kattungar som ville ha nya hem.

När vi kom dit var där en liten kisekatt som stack ut, hon kom direkt fram och skulle hälsa på oss. Henne fick det bli utan tvekan! Efter en hemresa med mycket klagande och några små "olyckor" i transportboxen så kom vi tillbaka till Lund. Alice, som hon nu heter, nosade sig igenom varenda kvadratmeter av lägenheten. Hon var lite blyg och ville bara kela när hon själv ville.

Idag är hon en otroligt pratglad, busig och kelig katt på åtta månader. Hon älskar att skälla på fåglar från fönstret, vara ute på terassen och jaga flugor (och minsann att hon fångar dem också!), leka med snören och busa med matte och husse när de sover. Alice är en egen liten personlighet och allergin känner jag inte av.

Denna lilla historia är positiv rakt igenom, vi tog han om en katt som hade det bra men som får en lika bra framtid!

Här kommer en solskenshistoria om lille Zlatan.

Han föddes den 1/5-04 på en innegård i närheten av Drottningtorget. Den 1/7 blev vi ett akuthem för denne lilla svartvite krabat. Han var väldigt illa däran med kattsnuva och löss. Dessutom var han undernärd och folkskygg.

Efter daglig medicinering och avskiljaktighet från vår tidigare katt Agnes repade han sig i snabb takt och visade sig vara en underbar katt.Numera är han en permanent medlem av familjen och hans bästa kompis är Agnes 1,5 år. Zlatan är en riktig livsnjutare som gärna sover i sängen och leker med bollar.

bottom